Du vet inte;
Att jag, vid rätt tillfälle, ska dra dig intill mig, viska ditt namn och grabba tag i din hand.
Du vet inte, att jag, just då, kommer att forma orden i huvudet. Att jag kommer att fundera på hur jag ska lägga fram det.
Du kommer att bli nyfiken, rastlös och fråga en gång till. "Ja, Sandra, vad är det?".
Orden ska falla ut tillsammans med andetagen. Meningen ska trilla ut ur hjärtat.
Och precis där, får du reda på att jag är förälskad i dig. Eller att det kanske är mer än så. Ellerellereller?
Sedan ska du hålla om mig, så hårt att jag får kippa efter andan. Precis där ska vi kapitulera.
Du ska bli min.
Jag vet det.
Du vet bara inte om det, än. (du kan bara ana det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar