Jag har ingen aning om varför jag publicerar denna bilden här, men hade A$AP ROCKY sett mig hade han antagligen sagt att jag hade
purple swag.

OCH DE SÄGER ATT HOME IS WHERE YOUR HEART IS MEN DENNA STAD ÄR HJÄRTLÖS

Ett hem ska välkomna en med öppna famnar, solsken och kärleksförklarningar.
Allt såntdär min hemstad saknade när snöovädret virvlade ner då jag släpade mina tre väskor längs Centralstationen.
Förbi alla människor och in i en spårvagn, ut i snökaoset igen för att vänta på reservbussen som aldrig kom.
För att sedan kliva på buss 31 mot eketrägatan som slogs mot vinden och friktionen, den guppande bussen och mina brutala snyftningar
som trängde sig genom allas öron.

Jag var den osvenska ensamheten med tusen lösa trådar i kroppen som trånade efter att bli ihopknutna igen.
En tonårsklyscha som dagar innan detta dansade i en okänd lägenhet med fina hjärtan, dansandes med lyckliga människor.
Och jag var lycklig. Jag var lycklig, precis just då. Med människor vars ord jag bara sett innan dess, och nu virvlade de i mitt hjärta
medan vi dansade till Bad girls och skrek med i texten.

Och natten innan detta hade jag legat med kroppen runt en annan med handen precis där hans hjärta låg för att känna hjärtslagen.
Jag var trygg.

Men här finns inga hjärtslag eller berusade kroppar som dansar till hög musik.

Här finns bara sorgen. Och längtan efter en ny stad.

Och jag hatar att röka genom fönstret, för det luktar i hela rummet och jag skulle inte ens röka idag,
men jag tappar andan (det kallas andnöd) och jag gråter och jag vet inte riktigt hur jag annars ska hantera yrvädret inombords.