I will possess your heart

Det är något med dig.
Hur våra olikheter skapar yrväder i kroppen.
Hur otroligt ont du kan göra.

Det är bara något med dig.
När vi förbiser olikheterna och gör plats åt de stora känslorna.
Att låtar inte bara handlar om dig, de låter som dig.
Musik som alltid kommer att vara din.
Låtarna som aldrig kommer bli mina.

Och det är något med min insida.
Jag tror det är själen.
Eller hjärtat.
Något inuti mig är så stort att det gör ont bakom bröstkorgen.
Och det vill ut, forma sig till ord under tungan.
Det vill ut i fingerspetsarna för att sprida sig över din hud.
Jag är bara rädd.
För att den stora känslan inte ska ta slut.

Rädd för att mina fingerspetsar aldrig kommer tömmas på längtan.
Rädd för att orden ska bli för stora.

Det var snart en månad sedan vi spenderade mer än 4 timmar tillsammans.
Och tiden har aldrig gått så långsamt som nu.

Inlägg nummer två på en och samma kväll.

Jag vill ju också räcka till. Vara fantastisk, inte vara sånhär. Vad ska jag göra? Vad händer nu?

Nothing ever really touches me.

Detta skulle bli ett långt argt inlägg om hur gärna jag hade velat slita av mig mina känslor.
Men, jag skriver istället:

Jag kommer aldrig att vara nummer ett för någon.
Det gör ont, och jag önskar att det var annorlunda.
Och jag önskar att någon tog sig tid att lyssna.
För jag har ont i hela hjärtat.
För att jag inte mår bra längre.

Tack för mig.

Damn it! How will I ever get out of this labyrinth?

Ibland bara önskar jag att jag kunde separera bröstkorgen, öppna mig för er.
Så att ni förstod varför jag är som jag är, och gör som jag gör.
Jag är bara alldeles för komplicerad för mitt eget bästa.
Och jag är alldeles för halv för att fungera som ni.
Jag vet inte varför sex känns obekvämt och konstigt.
Och jag vet inte varför alkohol är så himla läskigt.

Det gör för ont för att skriva.
Förlåt.

sdtgytfdfhgbfdsazfghnm

Ni som aldrig förstod.
Varför man ville ta livet av sig.
Detta är till er:

För, man vet inte vad man ska göra när man är trött på att vänta. När hela livet gör ont jämt.
När meningen med livet inte finns, när man är trött på att vara deprimerad om sommaren och rädd för världen.
Rädd för allt. För inuti skakar man.

När allt saknar mening. När man själv saknar mening.

Vad finns då kvar?