Era löften om att aldrig glömma av mig.
Skrev ni i blyerts så att ni kunde sudda ut det.
Sudda ut mig. Glömma av mig.

Jag skriker ut genom fönstret: att mamma hade rätt.
Lita inte på någon.

Skicka inga brev, skriv inga sms, kom inte hit, ring mig inte,
prata inte med mig, säg ingenting, rör mig inte.

För allt är bara lögner, alla ljuger.

Ingen frågade mig varför.
Det fanns inga svar.

Ibland är livet en låda.
Man måste fylla den.
Någon måste fylla den.
Innan allt tar slut.

Ingen har resurser nog att fylla mig.
Jag tar alltid slut.
Jag är alltid för mycket.
För lite.

Det finns ingen balans.
Bara symmetri.


 

We'll all go to Alaska when we die.

Drömmen om de öppna landskapen och flykten till Alaska. Mitt great Alaskan adventure.