Coldplay och så.

So if you love me, won't you let me know?
Försökte skriva något passande till detta citat.
Men misslyckades.
Tappade orden under bordet.

... Och jag kände mig som mittpunkten av Atlantis. Som om att någon hade letat efter mig i hela sitt liv och nu hittat mig.

Kan du känna mig?
Över hundra mil bort.
I landet med ett främmande språk.
Eller, susar jag bara förbi?

"SKULLE DU RÅNA EN BANK FÖR OSS TVÅ?"

Det är ingen skitsak, och det går inte att släppa.
Det är mitt hjärta som går sönder, tusen bitar i sekunden.

Jag kan erkänna att mycket som är skrivet där inte är snällt. Jag ursäktade dock för att jag kallade hennes vänner för äcklig i ett annat mail. Men, jag hoppas att ni klickar på denna bild för att se den i större upplösning. Så att ni förstår vilket jäkla svin min expojkvän var.

+ Ja, det som är himla bra med det här inlägget är även att det bevisar att tjejen (Daniella, så. Uthängd. Höh) som jag skrev till är ganska tom i bollen. Gud.

So you can hurt, hurt me bad. But still I raise the flag.