I torsdags tog jag studenten och kände ingenting. Kanske lycka, kanske nervositet de sista sekunderna innan portarna till Schillerskas huvudentré öppnades och hela SE3B vällde ut ur skolan och skrek till Euphoria trots att vi inte ville skrika till Euphoria. Men, vem bryr sig när man har varit full sen 06:30? Inte vi.

Och allt tog slut för fört, jag hann inte dansa tillräckligt mycket, hann inte säga hej då till er ordentligt och jag hann inte gråta över det faktum att något tog slut. Världens finaste SE3B.

-----------------------------

Sedan kom lördagen, någonstans mellan 13:00 och 17:00 då vi låg i mitt rum och satte alarmet på 16:25, snoozade till 16:40. Du var fullt påklädd och jag var nästan fullt avklädd i enbart underkläder, ville inte klä på mig. Ville bara ligga där och låta ångesten flöda ut ur min kropp. För det är hos dig huvudet töms, det enda som existerar är nuet. Och mitt rum har blivit ett tonårsrum, snart tömmer jag lådorna, packar ner mina bökcer. Packar upp böckerna i ett annat hem, i något som kommer vara vårt. Vårt hem, du, jag och katten. Att fråga dig om du vill flytta ihop var min bästa fråga någonsin, kanske.