tisdag 31 januari 2012

SORROW WAITED, SORROW WON

Och jag grät på naturkunskapslektionen, för någonstans inuti sprack det.
Så osynlig att det inte hade spelat någon roll om jag så hade känt för att skrika på golvet.
I HAD A HOLE IN THE MIDDLE WHERE THE LIGHTENING WENT THROUGH

Jag vill ju bara ha en vän. Vill ju bara sluta vara osynlig, för det gör ont.
Vill ju bara spola fram tiden och hoppa över allt som händer i Gbgregn.
Starta om, lära känna nya människor, andas in ny förorenad luft
och duscha av era giftiga miljöer.

Men tills dess
ska jag gå sönder i sängen
Lyssna på The National tills öronen blöder.

Och gråta mot Tiger tills hans slickar mig på armen och jag tänker att det kittlas i halsen, men att tanken är fin
och att den kaninen betyder mer för mig än vad jag möjligen ens är medveten om.

Men jag tackar Dzana och Joakim för att de är sådär fantastiska och fina som de alltid är. Ni är bäst.

1 kommentar: