Inte konstigt att man är självmordsbenägen.
När ni trycker ner mig.
Som om att jag vore en ond människa och förtjänade det.

Och jag genomlider en bortgång av en nära släkting, en bortgång som kom mitt i min depression.
Inte för att jag vill bli särbehandlad, inte för att jag vill att ni ska anstränga er för att vara extra snälla emot mig.

Ta hand om mig, eller låt mig vara.
Tack.