Detta skulle bli ett långt argt inlägg om hur gärna jag hade velat slita av mig mina känslor.
Men, jag skriver istället:
Jag kommer aldrig att vara nummer ett för någon.
Det gör ont, och jag önskar att det var annorlunda.
Och jag önskar att någon tog sig tid att lyssna.
För jag har ont i hela hjärtat.
För att jag inte mår bra längre.
Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar