måndag 7 maj 2012

Ingen frågade mig varför.
Det fanns inga svar.

Ibland är livet en låda.
Man måste fylla den.
Någon måste fylla den.
Innan allt tar slut.

Ingen har resurser nog att fylla mig.
Jag tar alltid slut.
Jag är alltid för mycket.
För lite.

Det finns ingen balans.
Bara symmetri.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar